Jag blir kidnappad av mina karaktärer. De har något de måste berätta, och de släpper mig inte förrän jag skrivit deras historia. Om jag gör något annat följer de efter mig med bilder ur deras liv. Men skrivandet är också ett sätt att utforska hur människors inre värld formas av de samhällsstrukturer som omger oss.

Hur ser skrivprocessen ut?

Det är en organisk process som först är riktningslös. Karaktärerna pratar, bilder och textfragment dyker upp. Efter hand får jag syn på mönster och ett skeende börjar framträda, ibland inuti karaktärerna, ibland i form av yttre händelser. Till slut hakar delarna i varandra och bildar en helhet som jag inte visste fanns där.

Vad är det bästa med skrivandet?

Upplevelsen när det tomma dokumentet blir en värld som det går att kliva in i. Friheten att kunna gå omkring där och upptäcka allt som finns att upptäcka. Känslan när gränsen mellan mig och människorna i texten suddas ut och jag inte längre vet vem som är vem.

Den största utmaningen?

Att inte veta när karaktärerna låter mig återvända till verkligheten igen, eller vilka upptäckter jag kommer att göra medan de håller mig fången.