Det skrapar och gnistrar till i hennes hand. Jag stirrar på lågan. Med darrande fingrar stoppar jag ciggen mellan läpparna och hon ger mig eld. Försiktigt tar jag ett bloss, som för att smaka på den. Den smakar som allt Sirpa rört vid. Den smakar natt. Den smakar som röken från Valborgseldarna jag såg från mitt fönster.
– Var ska vi vara?
Hon fimpar ciggen hårt mot altanbordet. Det fräser till.
– Vet inte, säger hon. Var som helst där soc inte är.
Året är 1996, vårterminen i åttan är snart över. Genom fönstret i sitt rum ser Elina ut över eldarna och Sirpas hus. Sirpa som bytte sida och försvann. När hon plötsligt kommer tillbaka är natten fortfarande ljus. Hon vill något, men vad?
Skuggorna från tallarna rör sig över väggarna och orden är på väg att ta slut.
Vart tar man vägen när man inte hör hemma någonstans?
Nattfly är en tät och suggestiv 90-talsskildring om två femtonåriga flickor på kollisionskurs i ett kyligt Norrland. En berättelse om att inte veta om man vill fly till mörkret eller från det, och om en vinternatt när det som inte får hända ändå händer.
Trots att berättelsen är berättartekniskt avancerad och växlar mellan presens, återblickar till när flickorna var yngre och Elinas dagboksanteckningar, är den mer minne av verkligt liv än roman. I en era av sömlöst AI-konstruerad storytelling är det uppfriskande med detta mer riktningslösa berättande. Holmlund besitter dessutom förmågan att gjuta liv i historien. Skildringen av hemmiljöer, kläder och sätt att tänka är otroligt autentisk. Gestaltningen av flickornas destruktiva vänskap får det att suga i maggropen långt efter att boken tagit slut. Den stora behållningen av Holmlunds roman är emellertid det täta och poetiska språket. Många avsnitt bjuder på gnistrande ögonblicksbilder som tål att läsas om och om igen.
Lydia Wistisen, Dagens Nyheter
Läs hela recensionen här.
Även om boken är tänkt för unga vuxna tycker jag detta är en roman för alla […] Det är ett otroligt vackert språk i boken där karaktärernas liv beskrivs varsamt, ärligt och med en respekt för hur livet kan te sig i tonåren. De destruktiva handlingarna ses i skenet av tonåringars önskan om att utforska men också att bli sedda och omtyckta. Jag drömde mig bort när jag läste, allt kändes som i ett skimmer där allt hade en brutal förankring i verkligheten. Det är underbart att få njuta av språket samtidigt som handlingen är angelägen och viktig.
Camilla Hansson, Bokluckan.se
Läs hela recensionen här.
Karin Holmlund (f. 1981) debuterade för nästan 20 år sen med ungdomsdeckaren När ingen ser som blev mycket hyllad. I denna bok utgör en norrländsk småstad fonden där huvudpersonen Elina känner sig ensam […] På ett språk som emellanåt nästan blir poetiskt berättar Holmlund denna historia ur Elinas perspektiv om hennes vänskap med Sirpa vilket tvingar henne till vägval om vem hon vill vara. Det är en fin skildring av att hitta sig själv och med många 1990-tals markörer. […] Sammanfattningsvis en bok som finstämt och nästan lyriskt skildrar en vänskap där livsvalen kommer emellan.
Helhetsbetyg 4
Anna Vilner, BTJ-häftet nr 10, 2023
Sirpa hittar nya bekantskaper och sociala sammanhang åt dem. Elina super målmedvetet i tystnad. Den tredje, Jejja, står kvar och ser på - eller är det hon som går framåt? Utför går däremot Sirpa, snyggt speglat av pappans flyttar till allt mer sunkiga bostäder. Efter ett mycket dramatiskt credo, där Holmlund låter kylan bli så dödlig som den kan vara i december i en kuststad i norr, fattar Elina ett beslut […] Och jag tänker på att jag inte vet om alla, oavsett vad, går att rädda förbi tonårens grynnor. Så nej, slutet är inte vad ungdomsboksläsare är vara vid. Och det är ett av skälen till att benämningen av "Nattfly" som en ungdomsroman inte är helt given. Här får läsaren, medan den följer författarens frågor, försöka trösta sig själv.
Regine Nordström, Norrbottens Kuriren
Läs hela recensionen här.
Samvetsöm och våldsam i en och samma person. Karin Holmlund har skapat en ovanligt komplex huvudperson [...] När ingen ser är en ovanligt spännande och oförutsägbar ungdomsroman. På en gång en thriller om terrorism skriven utifrån förövarens perspektiv, och en psykologisk ungdomsskildring, som handlar om att frigöra sig från sina föräldrar och finna sig själv.
Kajsa Öberg Lindsten, Göteborgsposten
Karin Holmlund har gjort en ärlig skildring av karaktärerna fjärran från övertydliga ställningstaganden. De här tjejerna finns, och helt följdriktigt flyttar de in i litteraturen. Karin Holmlund tar dem på allvar, på samma sätt som hon tar läsaren på allvar. När ingen ser handlar också om att våga kliva ut ur ensamheten och komma en annan människa nära. Skildringen av tjejernas vänskap balanserar mellan plågsamt avstånd och plötslig intimitet [...] Hennes första roman levandegör ge unga tjejerna med ett språk fullt av skiftningar men med en sammanhållen litterär ton.
Elin Swedenmark, Fönstret
Det ska inte avslöjas vad som händer men bilden av Elin får mig att fundera. Jagberättarens komplexitet är ytterligare ett exempel på hur ungdomsboken utvecklats också vad gäller huvudpersonernas karaktär, moral och pålitlighet. Här finns ett jag man knappast kan lita på, knappast kan anse vara ett föredöme och som inte heller kan förväntas tala sanning helt och fullt. Sådant är spännande! Holmlunds språk är genomarbetat och hon skriver för att förändra världen. Det märks tydligt. Varje ord är vägt på våg.
Jan Hansson, Svenska Dagbladet
När ingen ser av debuterande Karin Holmlund är något av ett samtidsdokument från ett Norra Sverige som sällan dyker upp i romaner [...] Även titeln är mer än väl vald. För trots att boken berör frågan, men uppfriskande nog utan att ta ställning, om det är rätt med brottsliga aktioner för att bilda opinion handlar romanen till sist ändå om något annat. När ingen ser berättar om att vara osedd, om brist på respekt för en genomtänkt åsikt -särskilt om man är ung- och om de uttryck människor kan ta till när ingen ser dem.
Regine Nordström, Norrbottens Kuriren
Elin är en spännande huvudperson i en spännande bok.
Elin Steen, Kommunalarbetaren
Suverän debut om svårt ämne [...] Karin Holmlunds romandebut är mycket bra. Jag vågar redan nu påstå att den kommer att vara en av årets bästa böcker för ungdomar från ungefär femton år och uppåt. Med ett suveränt enkelt och väl genomtänkt språk driver Karin Holmlund historien framåt i korta kapitel utan att berätta allt.
Ingrid Pärssinen, Sydsvenskan
En aktuell och filosofiskt intressant debut, dessutom uppvisar Holmlund ett fint sinne för något man skulle kunna kalla rikssvenska ödslighetsmarkörer: Vid busstationen står en falckbil, blöta snöflingor fastnar på vindrutan.
Petter Lindgren, Aftonbladet
Unga Karin Holmlund [...] debuterar med en mycket allvarlig ungdomsroman, som absolut kan läsas också av äldre [...] När en annan aktivist är nära att sätta livet till ställs allt på sin spets. Känslor för människor kan och får också vara starka. När ingen ser är gripande och spännande.
Barbro Frost, Hallandsposten
Karin Holmlund har hedervärda avsikter och verkar ha hittat ett passande och äkta språk för sin skildring. Den är spännande utan att hemfalla åt action. Seriös utan att vara pretentiös [...] En allvarlig bok med ett trevande hoppfullt slut.
Margareta Wiman, Östgöta Correspondenten
För det första känns det väldigt rätt i tiden, ja aktuellt och väldigt spännande att det kommer en bok som den här -en bok som skildrar en ung tjej och hennes övertygelse som leder via det ena ställningstagandet till det andra, ända fram till olagliga aktioner. För det andra lyckas författaren håva in en med sin berättelse, som är både välskriven och nyanserad. Boken När ingen ser blir helt enkelt en chans att förstå. Eller att känna igen sig?
Malin Sund, Länstidningen Södertälje
När ingen ser är en bra och flerbottnad bok […]Fascinerande och provocerande.
Karin Lindgren, Skolvärlden